Psykologbesök och FredagsTrötta

Idag har jag varit hos min psykolog som jag går hos sedan en tid.

Känner mig som värsta Gnäll-Kärringen, får så otroligt dåligt samvete när jag sitter där och pratar.
Det är ju inte synd om mig, jag är ju frisk - peppar, peppar.

Det är här i bloggen och hos psykologen som jag ventilerar och gläntar på känslor, spyr ut min sorg och emellanåt bitterhet.

I "vanliga" livet är det hurtiga-jag som lever.
Vad är alternativet?

Fredag och helg. Barnen är trötta, vi är trötta hela familjen. Men njuter av att vara tillsammans. Det är så underbart att ha en familj. Min fina familj som jag älskar och är tacksam över.

Överfull brevlåda

Senaste veckan har brevlådan bombaderats med olika kallelser till olika ångestladdade undersökningar, läkarbesök mm mm mm.

Förstår att det är för något gott, men de skapar ju sådan oerhörd oro och massa rädsla inför vad de ska resultera i och ha för besked.

Det stundas röntgen och detta är den första efter att Maken påbörjat en ny behandlig. Det blir utvärdering efter det. Vad kommer det innebära? Hjälper den nya behandlingen? Vad händer om den inte gör det? Vad kan man då göra? KAN man erbjuda någon behandling då? Man har ju hittills alltid fått fundera, och överväga behandlingsalternativ när hans kropp blivit "immun" mot en behandling.

Suck, lika bra att se vad som kommer - även om jag är rädd kan jag inget göra.